Spirals.
I'm home!
Cypern var nice som fan, och det känns egentligen lite tråkigt att vara hemma igen, fast samtidigt är det förstås skönt. Vi badade i både hav och pool, tog bussen till Water World där det fanns ett tiotal bassänger med olika rutschbanor, hinerbanor och annat skoj, åkte på shoppingtur i Larnaca och åt Meze med ett gäng svenskar, norskar och danskar på en restaurang strax utanför stan, utforskade området och centrum i närheten av hotellet, åt en galet nice frukost på hotellet varje morgon där det fanns allt en stereotypisk engelsman i fotbollströja (dvs. majoriteten av alla engelska manliga gäster) kan önska sig, plus en massa annan god mat på diverse restauranger.
Så, förutom att det fanns små myror lite här och var i vårt hotellrum (vilket för övrigt låg på hörnet av en liten radhuslänga som inte satt ihop med det övriga hotellet) var det en resa fri från klagomål. Och om jag någon gång återvänder ska jag definitivt åka till Water World igen, vilket förmodligen var ett av de bästa ställena jag kunnat spendera en dag på under den här sommaren.
Är hur som helst fortfarande proppmätt från kebabtallriken jag åt på Sibylla för typ två timmar sedan. Ska ringa upp Mirre alldeles strax för att gå igenom lite planer inför lördagen då det är Antifest. Can't wait!
Det ska bli grymt att få se Carpathian som jag verkligen inte kan sluta lyssna på, och inte heller kan sluta sjunga för mig själv, och som är ett av de band som står högst upp på min måste-se-live-lista just nu.
"Not for one second can I imagine a retraction. How much longer can we take beauty for granted? We've a lack of reason in absence of passion. We're without clarity in a world of empty vision, and I doubt there's a better place for anyone until we learn love."
Imorgon blir det för övrigt flytt, som jag dock förhoppningsvis inte behöver bry mig alltför mycket om, utan kan smita ifrån ganska snabbt, då flyttgubbarna tar hand om det mesta. tyvärr måste jag gå upp klockan 7. suck.
Sagan om Gävlebesöket och sanningen du inte trodde var sann.
Veckan inleddes ganska segt, men i tisdags kväll åkte jag till Gävle där jag hälsade på hemma hos Mirre och Olov, vilket var sjukt trevligt.
Jag smakade bland annat kaffe (på Max) för första gången på väldigt länge, öppen för att kunna ändra min åsikt angående dess smak, men nej, det var lika äckligt som förut, haha. När vi sedan kom hem till lägenehten kollade vi upp priser på flygresor till London (dit jag, Mirre och Mirja förmodligen ska åka i höst) samt olika vandrarhem och kostnader för boende, vilket ser lovande ut.
Därefter minns jag egentligen inte vad vi gjorde, förutom att titta på diverse videos på datorn och skratta åt Paris Hilton och hennes pets i tv-serien som alla bör se då den minst sagt är roande, men vi gick inte och lade oss förrän närmare halv 7 på morgonen.
Något jag däremot minns tydligt är följande uttalande om varför skådespelerskan Lena Heady, enligt Olov, inte är snygg:
1. hon ser ut som en mamma.
2. hon har fula bröstvårtor.
Haha, vi må ha varit övertrötta men anledning nummer två var jävligt otippad ändå. plus att ingen av oss kan säga att vi håller med, haha :D.
Beviset på Olovs hemliga passion för den ökända Karl-Ola (stavning?), som för övrigt är hans ultimata sexdröm, har dessutom avslöjats, och sanningen är att han inte kan motstå henne. Men å andra sidan, vem kan det? tsss lol.
Imorgon åker jag och syrran hur som helst till Cypern och är där en vecka framåt.
Ska försöka (orka) skriva ner vad vi gör varje dag så att jag kan föra in det här i bloggen som en slags resedagbok med foton och sånt när jag kommer hem. För jag kommer troligtvis ha bättre saker för mig än att sitta på något internetcafé medan jag är där, hoho. Tvivlar inte på att detta kommer att bli en bra vecka. Medelhavet, stränder, vackra vyer och underbar mat, here I come!
Jag smakade bland annat kaffe (på Max) för första gången på väldigt länge, öppen för att kunna ändra min åsikt angående dess smak, men nej, det var lika äckligt som förut, haha. När vi sedan kom hem till lägenehten kollade vi upp priser på flygresor till London (dit jag, Mirre och Mirja förmodligen ska åka i höst) samt olika vandrarhem och kostnader för boende, vilket ser lovande ut.
Därefter minns jag egentligen inte vad vi gjorde, förutom att titta på diverse videos på datorn och skratta åt Paris Hilton och hennes pets i tv-serien som alla bör se då den minst sagt är roande, men vi gick inte och lade oss förrän närmare halv 7 på morgonen.
Något jag däremot minns tydligt är följande uttalande om varför skådespelerskan Lena Heady, enligt Olov, inte är snygg:
1. hon ser ut som en mamma.
2. hon har fula bröstvårtor.
Haha, vi må ha varit övertrötta men anledning nummer två var jävligt otippad ändå. plus att ingen av oss kan säga att vi håller med, haha :D.
Beviset på Olovs hemliga passion för den ökända Karl-Ola (stavning?), som för övrigt är hans ultimata sexdröm, har dessutom avslöjats, och sanningen är att han inte kan motstå henne. Men å andra sidan, vem kan det? tsss lol.
Imorgon åker jag och syrran hur som helst till Cypern och är där en vecka framåt.
Ska försöka (orka) skriva ner vad vi gör varje dag så att jag kan föra in det här i bloggen som en slags resedagbok med foton och sånt när jag kommer hem. För jag kommer troligtvis ha bättre saker för mig än att sitta på något internetcafé medan jag är där, hoho. Tvivlar inte på att detta kommer att bli en bra vecka. Medelhavet, stränder, vackra vyer och underbar mat, here I come!
Diamonds aren't forever.
Veckans musikrekommendation:
Bring Me The Horizon (http://www.myspace.com/bmth)
Den brittiska deathcore/metalcore-akten Bring Me The Horizon blev främst känd genom Myspace, och sedan bandet bildades år 2004 har de släppt två fullängdsalbum med titlarna Count Your Blessings (2006) och Suicide Season (2008), varav det sistnämnda är inspelat hos producenten Fredrik Nordström (At The Gates, In Flames, Arch Enemy, Soilwork, Opeth m.fl.) här i Sverige. De har turnerat världen runt och spelat på många stora festivaler runtom i Europa, och det avslöjades nylligen att de redan påbörjat skrivprocessen av sin tredje fullängdare, som sedan är planerad att spelas in i Studio Fredman, återigen med Fredrik Nordström, i mars 2010. Albumet förväntas sedan släppas någon gång under sommaren 2010.
Bring Me The Horizon - Diamonds Aren't Forever
En stor nyhet beträffande bandet, som egentligen var anledningen till att jag ville skriva om dem och därmed också valde att rekommendera dem, lyder enligt följande:
Jona Weinhofen (ex I Killed The Prom Queen) har lämnat Bleeding Through och ersatt Curtis Ward som gitarrist i det brittiska deathcore/metalcore-bandet Bring Me The Horizon. Orsaken till detta är att Ward i mars 2009 valde att lämna bandet, och att Weinhofen blev senare tillfrågad att inta platsen som turnégitarrist, varpå han i juli i år bekräftades som en permanent bandmedlem.
Det faktum att australiensaren stod på scenen under bandets båda svenska festivalframträdanden (läs. Metaltown och Peace & Love) fick dock många uppmärksamma fans att reagera. De, liksom jag, svävade i ovisshet om vad som försiggick, och många obesvarade frågor hängde i luften. När det nu står klart hur det ligger till måste jag erkänna att samtliga fans (inklusive mig själv) som hittills inte anat någonting angående medlemsbytet följaktligen inte alls varit så uppmärksamma som de kanske borde ha varit.
I en intervju rörande ämnet säger bandets frontman Oliver Sykes att "Weinhofen has injected the band with a new-found enthusiasm, causing the bands performances to be 'so much better and refreshing', and he feels they have 'stepped up another level'."
Ja, så länge bandmedlemmarna är nöjda är jag också nöjd. Weinhofen gjorde ett utmärkt jobb i I Killed The Prom Queen, så jag ser inga som helst hinder för hans framtid i Bring Me The Horizon.
Källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bring_me_the_Horizon, http://en.wikipedia.org/wiki/Jona_Weinhofen.
Bring Me The Horizon (http://www.myspace.com/bmth)
Den brittiska deathcore/metalcore-akten Bring Me The Horizon blev främst känd genom Myspace, och sedan bandet bildades år 2004 har de släppt två fullängdsalbum med titlarna Count Your Blessings (2006) och Suicide Season (2008), varav det sistnämnda är inspelat hos producenten Fredrik Nordström (At The Gates, In Flames, Arch Enemy, Soilwork, Opeth m.fl.) här i Sverige. De har turnerat världen runt och spelat på många stora festivaler runtom i Europa, och det avslöjades nylligen att de redan påbörjat skrivprocessen av sin tredje fullängdare, som sedan är planerad att spelas in i Studio Fredman, återigen med Fredrik Nordström, i mars 2010. Albumet förväntas sedan släppas någon gång under sommaren 2010.
Bring Me The Horizon - Diamonds Aren't Forever
En stor nyhet beträffande bandet, som egentligen var anledningen till att jag ville skriva om dem och därmed också valde att rekommendera dem, lyder enligt följande:
Jona Weinhofen (ex I Killed The Prom Queen) har lämnat Bleeding Through och ersatt Curtis Ward som gitarrist i det brittiska deathcore/metalcore-bandet Bring Me The Horizon. Orsaken till detta är att Ward i mars 2009 valde att lämna bandet, och att Weinhofen blev senare tillfrågad att inta platsen som turnégitarrist, varpå han i juli i år bekräftades som en permanent bandmedlem.
Det faktum att australiensaren stod på scenen under bandets båda svenska festivalframträdanden (läs. Metaltown och Peace & Love) fick dock många uppmärksamma fans att reagera. De, liksom jag, svävade i ovisshet om vad som försiggick, och många obesvarade frågor hängde i luften. När det nu står klart hur det ligger till måste jag erkänna att samtliga fans (inklusive mig själv) som hittills inte anat någonting angående medlemsbytet följaktligen inte alls varit så uppmärksamma som de kanske borde ha varit.
I en intervju rörande ämnet säger bandets frontman Oliver Sykes att "Weinhofen has injected the band with a new-found enthusiasm, causing the bands performances to be 'so much better and refreshing', and he feels they have 'stepped up another level'."
Ja, så länge bandmedlemmarna är nöjda är jag också nöjd. Weinhofen gjorde ett utmärkt jobb i I Killed The Prom Queen, så jag ser inga som helst hinder för hans framtid i Bring Me The Horizon.
Källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bring_me_the_Horizon, http://en.wikipedia.org/wiki/Jona_Weinhofen.
Fikatime!
Fikade med mina brudar på Coffeehouse igår vilket var väldigt trevligt. Fast Mirre hade huvudvärk och kunde inte vara med, så planen om att alla skulle vara samlade gick lite snett. Men det fixar vi snart någon dag.
Åt salladen som man får blanda själv och var mycket nöjd, trots att jag inte orkade äta upp hela. Dom hade tråkigt nog höjt priset, men då ingick det en läsk istället så det var överkomligt.
Det blev en hel del deep-talk mot slutet och ännu mer på vägen hem från stan då jag och Sofie promenerade runt i Svartbäcken medan vi diskuterade allt mellan himmel och jord.
Jag är glad över att jag har er allihopa, bara så ni vet. Och även om jag inte är världens bästa på att uttrycka känslor så hoppas jag att ni vet att ni betyder mycket för mig. så, tack för att ni finns. <3
Hämtade mitt paket från Discshop idag också som innehöll Lost säsong 4 och filmen Bangkok Dangerous (2008). Börjar nog kolla på Lost imorgon, i alla fall om det är samma regniga och blåsiga väder som idag.
Jag har för övrigt kommit fram till att det släpps fem album den här månaden av band som jag lyssnar på, vilket känns jävligt värt och ovärt på samma gång. Det blir dyrt om man ska införskaffa alla, men samtidigt kan jag knappt vänta på att få höra dem. Beslutsångest fer sure.
Åt salladen som man får blanda själv och var mycket nöjd, trots att jag inte orkade äta upp hela. Dom hade tråkigt nog höjt priset, men då ingick det en läsk istället så det var överkomligt.
Det blev en hel del deep-talk mot slutet och ännu mer på vägen hem från stan då jag och Sofie promenerade runt i Svartbäcken medan vi diskuterade allt mellan himmel och jord.
Jag är glad över att jag har er allihopa, bara så ni vet. Och även om jag inte är världens bästa på att uttrycka känslor så hoppas jag att ni vet att ni betyder mycket för mig. så, tack för att ni finns. <3
Hämtade mitt paket från Discshop idag också som innehöll Lost säsong 4 och filmen Bangkok Dangerous (2008). Börjar nog kolla på Lost imorgon, i alla fall om det är samma regniga och blåsiga väder som idag.
Jag har för övrigt kommit fram till att det släpps fem album den här månaden av band som jag lyssnar på, vilket känns jävligt värt och ovärt på samma gång. Det blir dyrt om man ska införskaffa alla, men samtidigt kan jag knappt vänta på att få höra dem. Beslutsångest fer sure.
Rubrik? vaddå?
Spelningen i onsdags bestod av värmetortyr till max, men den var grym i vilket fall som helst. Kingdom imponerade, som väntat, och bruden med micken kunde sin sak, om man säger så.
Filmade även större delen av deras framträdande, så förmodligen lägger jag upp ett smakprov av det här på bloggen så fort jag orkar fixa ihop en video. Nu vet jag i alla fall vilken kamera jag ska ta med till framtidens konserter, med tanke på att videokamerans ljud- och bildkvalité totalkrossar digitalkamerans.
Igår fick jag även de tre tröjorna som syns nedan, som jag beställt från mitt andra hemland, hah. De var lite stora, men det var jag beredd på, så jag är sjukt nöjd ändå!
Nu ska jag hur som helst bege mig iväg till stan och sedan träffa folk på Williams. catch up with ya later!
Filmade även större delen av deras framträdande, så förmodligen lägger jag upp ett smakprov av det här på bloggen så fort jag orkar fixa ihop en video. Nu vet jag i alla fall vilken kamera jag ska ta med till framtidens konserter, med tanke på att videokamerans ljud- och bildkvalité totalkrossar digitalkamerans.
Igår fick jag även de tre tröjorna som syns nedan, som jag beställt från mitt andra hemland, hah. De var lite stora, men det var jag beredd på, så jag är sjukt nöjd ändå!
Nu ska jag hur som helst bege mig iväg till stan och sedan träffa folk på Williams. catch up with ya later!
Absolutely (Story of a Girl)
Det som jag trodde var ett aprilskämt har visat sig vara sant.
Och om det är bra eller dåligt vet jag inte, men det finns både för- och nackdelar.
Det är nämligen så att ett av mina favoritband inom pop-punk/hardcore-genren, Four Year Strong, snart släpper ett nytt album, vilket kommer att innehålla en samling covers av radiohits från 90-talet.
När bandet skrev ett blogginlägg om detta på myspace för att informera om sina kommande planer trodde jag, i likhet med hälften av alla som kommenterade inlägget, att detta var ett aprilskämt, eftersom det "råkade" vara postat just den första april i år. Men icke - albumet släpps den 21 juli.
Anledningen till att bandet över huvudtaget ville göra en coversamling som denna är att de älskar 90-talet, och dessa låtar var en del av deras barndom. Det var den musik de växte upp med.
På ett sätt tycker jag att det är lite häftigt; det är en rolig idé, och det finns stora ytor för kreativitet då det gäller att personliggöra dessa låtar så mycket som möjligt. De flesta låtarna är därtill låtar man hört förut, åtminstone i förbigående, och förmodligen kan ett par textrader ur, trots att man kanske aldrig fastnat för bandet som gjort just den låten.
Samtidigt känns dock idén om en coversamling som ett sidospår som förhindrar att bandet skapar mer av den originella och livfulla musik som fick mig att börja gilla dem från början. Det må vara deras egna tolkning, men det är en tolkning av andras verk, och därför är jag lite skeptiskt inställd till hur albumet kommer att kännas att lyssna på. Men detta återstår att se, för man ska aldrig döma något eller någon i förväg!
Här är i alla fall det första smakprovet:
Four Year Strong - Absolutely (Story of a Girl)
Och om det är bra eller dåligt vet jag inte, men det finns både för- och nackdelar.
Det är nämligen så att ett av mina favoritband inom pop-punk/hardcore-genren, Four Year Strong, snart släpper ett nytt album, vilket kommer att innehålla en samling covers av radiohits från 90-talet.
När bandet skrev ett blogginlägg om detta på myspace för att informera om sina kommande planer trodde jag, i likhet med hälften av alla som kommenterade inlägget, att detta var ett aprilskämt, eftersom det "råkade" vara postat just den första april i år. Men icke - albumet släpps den 21 juli.
Anledningen till att bandet över huvudtaget ville göra en coversamling som denna är att de älskar 90-talet, och dessa låtar var en del av deras barndom. Det var den musik de växte upp med.
På ett sätt tycker jag att det är lite häftigt; det är en rolig idé, och det finns stora ytor för kreativitet då det gäller att personliggöra dessa låtar så mycket som möjligt. De flesta låtarna är därtill låtar man hört förut, åtminstone i förbigående, och förmodligen kan ett par textrader ur, trots att man kanske aldrig fastnat för bandet som gjort just den låten.
Samtidigt känns dock idén om en coversamling som ett sidospår som förhindrar att bandet skapar mer av den originella och livfulla musik som fick mig att börja gilla dem från början. Det må vara deras egna tolkning, men det är en tolkning av andras verk, och därför är jag lite skeptiskt inställd till hur albumet kommer att kännas att lyssna på. Men detta återstår att se, för man ska aldrig döma något eller någon i förväg!
Här är i alla fall det första smakprovet:
Four Year Strong - Absolutely (Story of a Girl)
