"This is not... an american dream!"
Timo och Gustavo lirar "An American Dream" av August Burns Red.
Och det bästa är att det är två av bandmedlemmarna i August Burns Red som själva gör denna cover. Om jag inte har fel är det JB (gitarr) och Dustin (bas), och sedan dyker några av de andra medlemmarna plus managern upp i videon vid olika tillfällen.
Killarna verkar inte vara helt främmande för det tyska språket att döma av ordval och meningsuppbyggnader, men de låter verkligen mer som Borat än som någon tysk jag över huvudtaget stött på eller hört prata. Haha, well, can't blame 'em. Kul är det i alla fall.
Och det bästa är att det är två av bandmedlemmarna i August Burns Red som själva gör denna cover. Om jag inte har fel är det JB (gitarr) och Dustin (bas), och sedan dyker några av de andra medlemmarna plus managern upp i videon vid olika tillfällen.
Killarna verkar inte vara helt främmande för det tyska språket att döma av ordval och meningsuppbyggnader, men de låter verkligen mer som Borat än som någon tysk jag över huvudtaget stött på eller hört prata. Haha, well, can't blame 'em. Kul är det i alla fall.
Diamonds aren't forever.
Veckans musikrekommendation:
Bring Me The Horizon (http://www.myspace.com/bmth)
Den brittiska deathcore/metalcore-akten Bring Me The Horizon blev främst känd genom Myspace, och sedan bandet bildades år 2004 har de släppt två fullängdsalbum med titlarna Count Your Blessings (2006) och Suicide Season (2008), varav det sistnämnda är inspelat hos producenten Fredrik Nordström (At The Gates, In Flames, Arch Enemy, Soilwork, Opeth m.fl.) här i Sverige. De har turnerat världen runt och spelat på många stora festivaler runtom i Europa, och det avslöjades nylligen att de redan påbörjat skrivprocessen av sin tredje fullängdare, som sedan är planerad att spelas in i Studio Fredman, återigen med Fredrik Nordström, i mars 2010. Albumet förväntas sedan släppas någon gång under sommaren 2010.
Bring Me The Horizon - Diamonds Aren't Forever
En stor nyhet beträffande bandet, som egentligen var anledningen till att jag ville skriva om dem och därmed också valde att rekommendera dem, lyder enligt följande:
Jona Weinhofen (ex I Killed The Prom Queen) har lämnat Bleeding Through och ersatt Curtis Ward som gitarrist i det brittiska deathcore/metalcore-bandet Bring Me The Horizon. Orsaken till detta är att Ward i mars 2009 valde att lämna bandet, och att Weinhofen blev senare tillfrågad att inta platsen som turnégitarrist, varpå han i juli i år bekräftades som en permanent bandmedlem.
Det faktum att australiensaren stod på scenen under bandets båda svenska festivalframträdanden (läs. Metaltown och Peace & Love) fick dock många uppmärksamma fans att reagera. De, liksom jag, svävade i ovisshet om vad som försiggick, och många obesvarade frågor hängde i luften. När det nu står klart hur det ligger till måste jag erkänna att samtliga fans (inklusive mig själv) som hittills inte anat någonting angående medlemsbytet följaktligen inte alls varit så uppmärksamma som de kanske borde ha varit.
I en intervju rörande ämnet säger bandets frontman Oliver Sykes att "Weinhofen has injected the band with a new-found enthusiasm, causing the bands performances to be 'so much better and refreshing', and he feels they have 'stepped up another level'."
Ja, så länge bandmedlemmarna är nöjda är jag också nöjd. Weinhofen gjorde ett utmärkt jobb i I Killed The Prom Queen, så jag ser inga som helst hinder för hans framtid i Bring Me The Horizon.
Källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bring_me_the_Horizon, http://en.wikipedia.org/wiki/Jona_Weinhofen.
Bring Me The Horizon (http://www.myspace.com/bmth)
Den brittiska deathcore/metalcore-akten Bring Me The Horizon blev främst känd genom Myspace, och sedan bandet bildades år 2004 har de släppt två fullängdsalbum med titlarna Count Your Blessings (2006) och Suicide Season (2008), varav det sistnämnda är inspelat hos producenten Fredrik Nordström (At The Gates, In Flames, Arch Enemy, Soilwork, Opeth m.fl.) här i Sverige. De har turnerat världen runt och spelat på många stora festivaler runtom i Europa, och det avslöjades nylligen att de redan påbörjat skrivprocessen av sin tredje fullängdare, som sedan är planerad att spelas in i Studio Fredman, återigen med Fredrik Nordström, i mars 2010. Albumet förväntas sedan släppas någon gång under sommaren 2010.
Bring Me The Horizon - Diamonds Aren't Forever
En stor nyhet beträffande bandet, som egentligen var anledningen till att jag ville skriva om dem och därmed också valde att rekommendera dem, lyder enligt följande:
Jona Weinhofen (ex I Killed The Prom Queen) har lämnat Bleeding Through och ersatt Curtis Ward som gitarrist i det brittiska deathcore/metalcore-bandet Bring Me The Horizon. Orsaken till detta är att Ward i mars 2009 valde att lämna bandet, och att Weinhofen blev senare tillfrågad att inta platsen som turnégitarrist, varpå han i juli i år bekräftades som en permanent bandmedlem.
Det faktum att australiensaren stod på scenen under bandets båda svenska festivalframträdanden (läs. Metaltown och Peace & Love) fick dock många uppmärksamma fans att reagera. De, liksom jag, svävade i ovisshet om vad som försiggick, och många obesvarade frågor hängde i luften. När det nu står klart hur det ligger till måste jag erkänna att samtliga fans (inklusive mig själv) som hittills inte anat någonting angående medlemsbytet följaktligen inte alls varit så uppmärksamma som de kanske borde ha varit.
I en intervju rörande ämnet säger bandets frontman Oliver Sykes att "Weinhofen has injected the band with a new-found enthusiasm, causing the bands performances to be 'so much better and refreshing', and he feels they have 'stepped up another level'."
Ja, så länge bandmedlemmarna är nöjda är jag också nöjd. Weinhofen gjorde ett utmärkt jobb i I Killed The Prom Queen, så jag ser inga som helst hinder för hans framtid i Bring Me The Horizon.
Källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bring_me_the_Horizon, http://en.wikipedia.org/wiki/Jona_Weinhofen.
Absolutely (Story of a Girl)
Det som jag trodde var ett aprilskämt har visat sig vara sant.
Och om det är bra eller dåligt vet jag inte, men det finns både för- och nackdelar.
Det är nämligen så att ett av mina favoritband inom pop-punk/hardcore-genren, Four Year Strong, snart släpper ett nytt album, vilket kommer att innehålla en samling covers av radiohits från 90-talet.
När bandet skrev ett blogginlägg om detta på myspace för att informera om sina kommande planer trodde jag, i likhet med hälften av alla som kommenterade inlägget, att detta var ett aprilskämt, eftersom det "råkade" vara postat just den första april i år. Men icke - albumet släpps den 21 juli.
Anledningen till att bandet över huvudtaget ville göra en coversamling som denna är att de älskar 90-talet, och dessa låtar var en del av deras barndom. Det var den musik de växte upp med.
På ett sätt tycker jag att det är lite häftigt; det är en rolig idé, och det finns stora ytor för kreativitet då det gäller att personliggöra dessa låtar så mycket som möjligt. De flesta låtarna är därtill låtar man hört förut, åtminstone i förbigående, och förmodligen kan ett par textrader ur, trots att man kanske aldrig fastnat för bandet som gjort just den låten.
Samtidigt känns dock idén om en coversamling som ett sidospår som förhindrar att bandet skapar mer av den originella och livfulla musik som fick mig att börja gilla dem från början. Det må vara deras egna tolkning, men det är en tolkning av andras verk, och därför är jag lite skeptiskt inställd till hur albumet kommer att kännas att lyssna på. Men detta återstår att se, för man ska aldrig döma något eller någon i förväg!
Här är i alla fall det första smakprovet:
Four Year Strong - Absolutely (Story of a Girl)
Och om det är bra eller dåligt vet jag inte, men det finns både för- och nackdelar.
Det är nämligen så att ett av mina favoritband inom pop-punk/hardcore-genren, Four Year Strong, snart släpper ett nytt album, vilket kommer att innehålla en samling covers av radiohits från 90-talet.
När bandet skrev ett blogginlägg om detta på myspace för att informera om sina kommande planer trodde jag, i likhet med hälften av alla som kommenterade inlägget, att detta var ett aprilskämt, eftersom det "råkade" vara postat just den första april i år. Men icke - albumet släpps den 21 juli.
Anledningen till att bandet över huvudtaget ville göra en coversamling som denna är att de älskar 90-talet, och dessa låtar var en del av deras barndom. Det var den musik de växte upp med.
På ett sätt tycker jag att det är lite häftigt; det är en rolig idé, och det finns stora ytor för kreativitet då det gäller att personliggöra dessa låtar så mycket som möjligt. De flesta låtarna är därtill låtar man hört förut, åtminstone i förbigående, och förmodligen kan ett par textrader ur, trots att man kanske aldrig fastnat för bandet som gjort just den låten.
Samtidigt känns dock idén om en coversamling som ett sidospår som förhindrar att bandet skapar mer av den originella och livfulla musik som fick mig att börja gilla dem från början. Det må vara deras egna tolkning, men det är en tolkning av andras verk, och därför är jag lite skeptiskt inställd till hur albumet kommer att kännas att lyssna på. Men detta återstår att se, för man ska aldrig döma något eller någon i förväg!
Här är i alla fall det första smakprovet:
Four Year Strong - Absolutely (Story of a Girl)
So I have to question, was this in the master plan?
Bjuder på en musikvideo med ett av världens bästa band:
...som också är ett av de grymmaste banden jag sett live, helt klart.
Detta är dock inte deras bästa låt enligt mig, men eftersom det är tråkigare att länka en låt utan tillhörande video så fick det bli denna, som är den ena av (endast) två existerande musikvideor.
...som också är ett av de grymmaste banden jag sett live, helt klart.
Detta är dock inte deras bästa låt enligt mig, men eftersom det är tråkigare att länka en låt utan tillhörande video så fick det bli denna, som är den ena av (endast) två existerande musikvideor.
Salt the Wound
I brist på annat så kommer ännu en musikrekommendation:
SALT THE WOUND
Det här bandet består av ett gäng grymma musiker som ger allt och lite till, och de har därmed lyckats skapa något som imponerar på mig på ett sätt som få andra band har klarat av att göra, så pass snabbt, på så pass kort tid.
Jag har svårt att sätta ord på hur jag uppfattar musiken som helhet, men det som står klart är att det finns en styrka i samtliga låtar som lätt sätter igång kroppsmotoriken och som dessutom får mig att må riktigt bra, och det är så härligt intensivt att jag knappt vet var jag ska ta vägen. :]
Salt the Wound, live at Niagara Falls, NY
Se även Salt the Wound - Better Than This, som utan tvekan är en av deras bästa låtar.
Fler musiktips är på gång, bland annat ännu ett aktuellt skivsläpp, som enligt mig också är ett av 2009 års mest lovande sådana (fast Homesick av A Day To Remember, som jag skrev om i föregående inlägg, innehar dock fortfarande förstaplatsen på topplistan).
Men året har ju å andra sidan bara börjat, så vem vet vad vi har att vänta de kommande månaderna. Förhoppningvis släpps det ett flertal skivor som är värda att nämna och rekommendera, och förhoppningsvis kommer de även att slåss om en plats på årets 10-i-topplista! YEZZ!
SALT THE WOUND
Det här bandet består av ett gäng grymma musiker som ger allt och lite till, och de har därmed lyckats skapa något som imponerar på mig på ett sätt som få andra band har klarat av att göra, så pass snabbt, på så pass kort tid.
Jag har svårt att sätta ord på hur jag uppfattar musiken som helhet, men det som står klart är att det finns en styrka i samtliga låtar som lätt sätter igång kroppsmotoriken och som dessutom får mig att må riktigt bra, och det är så härligt intensivt att jag knappt vet var jag ska ta vägen. :]
Salt the Wound, live at Niagara Falls, NY
Se även Salt the Wound - Better Than This, som utan tvekan är en av deras bästa låtar.
Fler musiktips är på gång, bland annat ännu ett aktuellt skivsläpp, som enligt mig också är ett av 2009 års mest lovande sådana (fast Homesick av A Day To Remember, som jag skrev om i föregående inlägg, innehar dock fortfarande förstaplatsen på topplistan).
Men året har ju å andra sidan bara börjat, så vem vet vad vi har att vänta de kommande månaderna. Förhoppningvis släpps det ett flertal skivor som är värda att nämna och rekommendera, och förhoppningsvis kommer de även att slåss om en plats på årets 10-i-topplista! YEZZ!
STILL FLY
Gator Boots, with the pimped out Gucci suit
ain't got no job, but I stay sharp
can't pay my rent, cause all my money's spent
but that's ok, cause I'm still fly
Gotcha car play gems on shine, said it's mine, get a mink, baby girl let's ride
You da numba' one stunna', and we gonna glide
go straight to the mall, turn out the inside
prowler gucci full length leather, burbons cooler, coogi sweater
twenty inches pop my feather,
I'm the bird man, daddy, I fly in any weather
Alligator seats with the head in the inside
swine on the dash, g-wagon so fly
numba' one don't tangle and twistle
when it comes to these cars I am that fella'
Gucci with the matching interior
three wheel ride with the tire in tha middle
It's fresh and stunna' and we like brothers,
we shine like paint, daddy, this our summer
I'm digging it, oh yeah. haha.
Och då syftar jag alltså på TDWP's helsköna cover av den här låten.
(finns att lyssna på här: http://www.myspace.com/tdwp).
notera att originalet framförs av en ful hip-hopare vid namn Big Tymers.
Det skulle faktiskt vara nice om denna låt fanns med på re-releasen av Plagues, som jag för övrigt funderar på att köpa, trots att jag nyligen lyckats ta mig i kragen och köpa originalskivan (som ju är helt enormt bra). Hur som helst ska re-releaseversionen tydligen vara en kombinerad CD/DVD, med videoinslag från två av årets turnéer/liveframträdanden, samt de officiella musikvideorna till "HTML Rulez D00d" och "Hey John, What's Your Name Again?".
Därmed blir det i alla fall minst två bra skivsläpp i höst - The Devil Wears Prada med ovanstående och Bring Me The Horizon med sin nya skiva Suicide Season.
BMTH's skiva är efterlängtad av fansen och tycks stå i centrum för diskussioner redan nu. Och eftersom bandet verkar ha ändrat sound och förnyat sig en hel del inför den nya plattan ser jag fram emot att få lyssna igenom den, när den väl släpps (och när jag har råd att införskaffa den). Att döma av de smygtittar jag än så länge fått av låtmaterialet ser det dock ganska lovande ut, men jag vågar inte riktigt dra en slutsats förrän jag fått en helöversikt.
