Antifest!
"Now bunked up on these hardwood floors,
I'm past tired and sleep eludes me.
The punk rock show still sweats from our pores,
Our minds are racing and our bones are still shaking."
Precis som väntat blev lördagen en toppendag. Vi anlände till Stockholm i lagom tid för att hinna käka lunch på donken och köpa biljetter till pendeltåg och nattbuss, och sedan begav vi oss mot Haninge och kulturhuset där (anti)festen skulle äga rum.
När vi skulle gå in råkade vi missa betalningsbordet, för jag tänkte att "hey, här säljer de bullar och grejer! kanske sätter de upp något bord för inträde och sånt senare", men så var alltså inte fallet, utan bull-bordet fungerade även som betalningsställe. Vi hade ju dock köpt biljetter i förskott, men vi skulle bli avprickade och få en krumelur på handleden också.
När det var avklarat började i alla fall första bandet lira, så vi skyndade oss bort till det folkfyllda rum där fyra killar från Umeå stod på scenen och gav järnet. Forever Young hette bandet i fråga, om jag inte minns fel, och de var faktiskt riktigt bra.
Sedan fortsatte kvällen i samma stil; chill på och umgänge varvades med spelningar, och vi käkade god mat på en kinarestaurang några meter från kulturhuset varpå vi skyndade oss tillbaka för att hinna se fler band spela. Vi satt även på trappan utanför lokalen emellanåt för att hämta luft, och pratade och tittade på när ett gäng killar från diverse band kastade frisbee och lekte runt.
Köpte Carpathian-merch i form av en grå hoodie och en svart t-shirt, och vi fick dessutom varsin turnéposter gratis, varav den ena nu sitter uppe på klädkammardörren i mitt rum. Hade tänkt köpa en Ritual-tröja också, men den som både jag och Mirre ville ha var helt slut sånär som på visningsexemplaret som satt på väggen, som oturligt nog var i fel storlek, så jag avstod och Mirre köpte en brun med ett lejon på istället.
(fotot från http://www.myspace.com/carpathian, taget på Stockholmsspelningen i dec 08).
De tre band som tilltalade mig mest under kvällens gång var svenska Anchor, tyska Ritual och, givetvis, australiensiska Carpathian. Wait In Vain, som jag inte hört tidigare, var också riktigt grymma, och likaså huvudakten Trial, men eftersom vi inte kunde stanna kvar längre än pendeltågets avgångstid tillät hann vi inte se dem spela färdigt, vilket var sjukt synd.
Carpathian hade hur som helst en näst intill perfekt set-list och avslutade sitt (på tok för korta) framträdande med att spela två av sina allra bästa låtar. De avslöjade även att ett nytt album är på gång och att detta kommer att släppas någon gång i början av nästa år. Kan knappt bärga mig, jag är i behov av lite nytt material att lyssna sönder, höh.
Värt att nämna är också att då Ritual stod på scenen och bjöd på mellansnack skrek gitarristen plötsligt "Thomas Ledin!" så att alla började skratta, och sångaren hakade på genom att börja sjunga "ja, ja, ja, du kan lita på mig!", haha. Så jävla bra.
När vi sedan var på väg ut ur lokalen för att skynda mot tågstationen gick vi förbi sångaren i Carpathian, Martin Kirby, som vi sett ett flertal gånger under de sju timmar vi spenderat på plats, och som jag måste säga är en person jag både ser upp till och inspireras av. Jag tog därför mod till mig och gick fram till honom med tanken att "det är nu eller aldrig", och han visade sig till min glädje vara en glad, sjukt snäll och trevlig kille. Vi pratade om lite allt möjligt samt posade tillsammans framför Mirres kamera tills hon och jag var tvungna att rusa iväg. Efter en pendeltågstur och en bussresa befann vi oss sedan åter igen i Uppsala, där Olov och Nisse mötte oss och gjorde oss sällskap hem.
(fotot från http://www.myspace.com/carpathian, taget på Stockholmsspelningen i dec 08).
Detta var lätt den bästa dagen/kvällen på länge, och jag tackar Mirre för sällskapet och hoppas att det inte dröjer alltför länge innan en liknande fest eller spelning ordnas igen. End of story.
I'm past tired and sleep eludes me.
The punk rock show still sweats from our pores,
Our minds are racing and our bones are still shaking."
Precis som väntat blev lördagen en toppendag. Vi anlände till Stockholm i lagom tid för att hinna käka lunch på donken och köpa biljetter till pendeltåg och nattbuss, och sedan begav vi oss mot Haninge och kulturhuset där (anti)festen skulle äga rum.
När vi skulle gå in råkade vi missa betalningsbordet, för jag tänkte att "hey, här säljer de bullar och grejer! kanske sätter de upp något bord för inträde och sånt senare", men så var alltså inte fallet, utan bull-bordet fungerade även som betalningsställe. Vi hade ju dock köpt biljetter i förskott, men vi skulle bli avprickade och få en krumelur på handleden också.
När det var avklarat började i alla fall första bandet lira, så vi skyndade oss bort till det folkfyllda rum där fyra killar från Umeå stod på scenen och gav järnet. Forever Young hette bandet i fråga, om jag inte minns fel, och de var faktiskt riktigt bra.
Sedan fortsatte kvällen i samma stil; chill på och umgänge varvades med spelningar, och vi käkade god mat på en kinarestaurang några meter från kulturhuset varpå vi skyndade oss tillbaka för att hinna se fler band spela. Vi satt även på trappan utanför lokalen emellanåt för att hämta luft, och pratade och tittade på när ett gäng killar från diverse band kastade frisbee och lekte runt.
Köpte Carpathian-merch i form av en grå hoodie och en svart t-shirt, och vi fick dessutom varsin turnéposter gratis, varav den ena nu sitter uppe på klädkammardörren i mitt rum. Hade tänkt köpa en Ritual-tröja också, men den som både jag och Mirre ville ha var helt slut sånär som på visningsexemplaret som satt på väggen, som oturligt nog var i fel storlek, så jag avstod och Mirre köpte en brun med ett lejon på istället.
(fotot från http://www.myspace.com/carpathian, taget på Stockholmsspelningen i dec 08).
De tre band som tilltalade mig mest under kvällens gång var svenska Anchor, tyska Ritual och, givetvis, australiensiska Carpathian. Wait In Vain, som jag inte hört tidigare, var också riktigt grymma, och likaså huvudakten Trial, men eftersom vi inte kunde stanna kvar längre än pendeltågets avgångstid tillät hann vi inte se dem spela färdigt, vilket var sjukt synd.
Carpathian hade hur som helst en näst intill perfekt set-list och avslutade sitt (på tok för korta) framträdande med att spela två av sina allra bästa låtar. De avslöjade även att ett nytt album är på gång och att detta kommer att släppas någon gång i början av nästa år. Kan knappt bärga mig, jag är i behov av lite nytt material att lyssna sönder, höh.
Värt att nämna är också att då Ritual stod på scenen och bjöd på mellansnack skrek gitarristen plötsligt "Thomas Ledin!" så att alla började skratta, och sångaren hakade på genom att börja sjunga "ja, ja, ja, du kan lita på mig!", haha. Så jävla bra.
När vi sedan var på väg ut ur lokalen för att skynda mot tågstationen gick vi förbi sångaren i Carpathian, Martin Kirby, som vi sett ett flertal gånger under de sju timmar vi spenderat på plats, och som jag måste säga är en person jag både ser upp till och inspireras av. Jag tog därför mod till mig och gick fram till honom med tanken att "det är nu eller aldrig", och han visade sig till min glädje vara en glad, sjukt snäll och trevlig kille. Vi pratade om lite allt möjligt samt posade tillsammans framför Mirres kamera tills hon och jag var tvungna att rusa iväg. Efter en pendeltågstur och en bussresa befann vi oss sedan åter igen i Uppsala, där Olov och Nisse mötte oss och gjorde oss sällskap hem.
(fotot från http://www.myspace.com/carpathian, taget på Stockholmsspelningen i dec 08).
Detta var lätt den bästa dagen/kvällen på länge, och jag tackar Mirre för sällskapet och hoppas att det inte dröjer alltför länge innan en liknande fest eller spelning ordnas igen. End of story.
Kommentarer
Trackback
