"I've got a secret. It's on the tip of my tongue, it's on the back of my lungs."
Det var längesen jag skrev ett vettigt inlägg här.
Nu är det redan november och hösten är onekligen här.
Jag hade tänkt skriva ett par rader om Bring Me The Horizons live-spelning på Klubben i Stockholm, som utan tvekan var förra månadens höjdpunkt, men av någon anledning (förmodligen på grund av tidsbrist) blev det aldrig av. Därför gör jag det nu istället, eftersom det minst sagt var en kväll värd att minnas!
Bandet var mycket bättre än (tack vare rykten osv.) väntat mig och jag gick därför därifrån nöjd och glad, med iPoden som en förlängning av bandets framträdande. Och, som alltid när jag njutit av bra live-musik och hoppat upp och ner tills benen värker, fylld med överskottsenergi.
Det var grymt folktätt, och det var ärligt talat första gången någonsin som jag stod i kö i mer än en kvart i väntan på att få komma in. Men mycket folk innebär mycket röj, så det är nice! Det är precis så det ska vara.
Blir dock en aning irriterad på långa människor som står i vägen för ens synfält och tjejer med hästsvans som skakar på huvudet framför en så att man får håret i ansiktet, men det är sånt man får tåla, hahaha.
Biljetten till nästa veckas spelning med TDWP och Your Demise är för övrigt fixad sen ett tag tillbaka, och likaså biljetten till Eastpak Antidote tour. Det kommer förmodligen bli galet nice.
Ser även fram emot fredag kväll då det är kinamat med tjejerna (och kanske en och annan kille) som gäller!
Antifest!
I'm past tired and sleep eludes me.
The punk rock show still sweats from our pores,
Our minds are racing and our bones are still shaking."
Precis som väntat blev lördagen en toppendag. Vi anlände till Stockholm i lagom tid för att hinna käka lunch på donken och köpa biljetter till pendeltåg och nattbuss, och sedan begav vi oss mot Haninge och kulturhuset där (anti)festen skulle äga rum.
När vi skulle gå in råkade vi missa betalningsbordet, för jag tänkte att "hey, här säljer de bullar och grejer! kanske sätter de upp något bord för inträde och sånt senare", men så var alltså inte fallet, utan bull-bordet fungerade även som betalningsställe. Vi hade ju dock köpt biljetter i förskott, men vi skulle bli avprickade och få en krumelur på handleden också.
När det var avklarat började i alla fall första bandet lira, så vi skyndade oss bort till det folkfyllda rum där fyra killar från Umeå stod på scenen och gav järnet. Forever Young hette bandet i fråga, om jag inte minns fel, och de var faktiskt riktigt bra.
Sedan fortsatte kvällen i samma stil; chill på och umgänge varvades med spelningar, och vi käkade god mat på en kinarestaurang några meter från kulturhuset varpå vi skyndade oss tillbaka för att hinna se fler band spela. Vi satt även på trappan utanför lokalen emellanåt för att hämta luft, och pratade och tittade på när ett gäng killar från diverse band kastade frisbee och lekte runt.
Köpte Carpathian-merch i form av en grå hoodie och en svart t-shirt, och vi fick dessutom varsin turnéposter gratis, varav den ena nu sitter uppe på klädkammardörren i mitt rum. Hade tänkt köpa en Ritual-tröja också, men den som både jag och Mirre ville ha var helt slut sånär som på visningsexemplaret som satt på väggen, som oturligt nog var i fel storlek, så jag avstod och Mirre köpte en brun med ett lejon på istället.
(fotot från http://www.myspace.com/carpathian, taget på Stockholmsspelningen i dec 08).
De tre band som tilltalade mig mest under kvällens gång var svenska Anchor, tyska Ritual och, givetvis, australiensiska Carpathian. Wait In Vain, som jag inte hört tidigare, var också riktigt grymma, och likaså huvudakten Trial, men eftersom vi inte kunde stanna kvar längre än pendeltågets avgångstid tillät hann vi inte se dem spela färdigt, vilket var sjukt synd.
Carpathian hade hur som helst en näst intill perfekt set-list och avslutade sitt (på tok för korta) framträdande med att spela två av sina allra bästa låtar. De avslöjade även att ett nytt album är på gång och att detta kommer att släppas någon gång i början av nästa år. Kan knappt bärga mig, jag är i behov av lite nytt material att lyssna sönder, höh.
Värt att nämna är också att då Ritual stod på scenen och bjöd på mellansnack skrek gitarristen plötsligt "Thomas Ledin!" så att alla började skratta, och sångaren hakade på genom att börja sjunga "ja, ja, ja, du kan lita på mig!", haha. Så jävla bra.
När vi sedan var på väg ut ur lokalen för att skynda mot tågstationen gick vi förbi sångaren i Carpathian, Martin Kirby, som vi sett ett flertal gånger under de sju timmar vi spenderat på plats, och som jag måste säga är en person jag både ser upp till och inspireras av. Jag tog därför mod till mig och gick fram till honom med tanken att "det är nu eller aldrig", och han visade sig till min glädje vara en glad, sjukt snäll och trevlig kille. Vi pratade om lite allt möjligt samt posade tillsammans framför Mirres kamera tills hon och jag var tvungna att rusa iväg. Efter en pendeltågstur och en bussresa befann vi oss sedan åter igen i Uppsala, där Olov och Nisse mötte oss och gjorde oss sällskap hem.
(fotot från http://www.myspace.com/carpathian, taget på Stockholmsspelningen i dec 08).
Detta var lätt den bästa dagen/kvällen på länge, och jag tackar Mirre för sällskapet och hoppas att det inte dröjer alltför länge innan en liknande fest eller spelning ordnas igen. End of story.
The Black Dahlia Murder på Kafé 44.
The Black Dahlia Murder var helt sjukt bra live, faktiskt över förväntan, särskilt sångaren som lät precis lika bra som i studio. Det är inte alla som klarar det utan vidare.
De körde flera av de bästa låtarna, som "Everything Went Black", "What A Horrible Night To Have A Curse", "I'm Charming" och "Deathmask Divine", så nöjd var jag minst sagt.
Hade sedan en liten pratstund med sångaren, som för övrigt heter Trevor, och han visade sig vara grymt trevlig och skön som fan. vi poserade glatt framför mobilkameran (bilden dyker förmodligen upp här så fort jag fått den skickad över msn), och dessutom fick jag min t-shirt signerad av både honom och trummisen. autograferna kommer dock säkert att försvinna i tvätten, men jag hoppas att de inte gör det, för det vore katastrof, hahahehiho.
Nästa stora spelning äger rum om lite mer än en månad, då det är dags för A Day To Remember och For The Fallen Dreams att visa vad de går för på Sugar Factory i Amsterdam, till råga på allt. Det blir nog riktigt nice, och att dra utomlands i ett par dagar sitter ju heller aldrig fel!
