So far from home
There must be an easier way
To release these feelings.
So, so far from home,
I need your voice to hold my head together.
So, so far from home,
I need your voice to lift my lonely state of mind.
As the sea breeze hits my lungs, it takes me back to where I belong.
På torsdag åker jag och syrran till Amsterdam, sjukt nice! vi är dock inte där längre än till söndag, men det kommer att hinnas med mycket kul under dom dagarna.
Lördagkvällen på Sugar Factory kommer förmodligen att bli mitt livs kväll - a dream coming true, så att säga - för då ska jag äntligen få se A Day To Remember live, efter att ha lyssnat på dem i över ett år och klassat dem som ett av mina favoritband sedan början av 2008.
Dessutom är For The Fallen Dreams förband, vilket gör det hela ännu bättre, om det ens är möjligt.
Och på onsdag är vi lediga, så det betyder alltså att jag har en hel dag på mig att packa, skitbra. Inte för att jag kommer att behöva ha med mig särskilt mycket grejer, men ändå.
Snart börjar CSI: New York, så jag ska avsluta detta nu så att jag inte missar inledningen.
Dagens låt (på repeat): Architects - Hollow Crown
Williamzzz och badmintån.
Någon gång under kvällen blev jag sedan sjukt sugen på glass och/eller milkshake så jag, Sara, Malin och Calle gick till Max där de visade sig ha världens godaste glass, typ. den smakade i alla fall underbart i det ögonblicket, hihi.
Därefter gick vi tillbaka till Williams och satt där tills det var dags för hela klungan att gå till Max (igen!) och käka nattmat. Pinsamt att han som stod i kassan kände igen mig också. "Ja, jag har varit här tidigare idag". Och jag brukar liksom aldrig gå dit annars.
Kom hem omkring klockan 3 på natten och gick och la mig nästan direkt. Jag brukar ha för vana att alltid käka något när jag kommer hem efter att ha varit ute, medan jag kollar på ett avsnitt ur någon tv-serie, men jag kunde skippa det igår eftersom jag redan var mätt och glad, haha.
Idag vaknade jag hur som helst strax efter 11 av att väckarklockan ringde. ganska galet.
Vi är hurtiga och ska iväg och spela badminton, typ rund-badminton på fem pers, lol yay! Det visade sig dock att jag inte hade behövt gå upp så pass "tidigt" för att kunna skynda mig dit, eftersom Calle nu bokade en bana till klockan halv 3. Men det kanske är nyttigt, vem vet.
Dagens låt: Four Year Strong - Bada Bing! Wit' A Pipe!
No roses, no skies.
Nu är det bara att hoppas på att man inte får underkänt. och skulle jag för övrigt få det så dör jag, men det vill jag helst slippa, för livet är ganska gött.
Jag kan även konstatera att Blow-up är en film som jag helst vill slippa se igen, mest för min övertrötta hjärnas eget bästa. För att ägna tre dagar åt att sönderanalysera en film är helt enkelt inte hälsosamt, speciellt inte när det är en film som man har tröttnat på redan efter att man sett den två gånger och sedan helst inte vill tänka mer på för att den är så jobbig.
Ska hur som helst ut och träffa lite kompisar på ÖG nation ikväll, och sedan drar vi förmodligen vidare till Williams för att möta upp John och resten av folket som inte äger kår-leg eller inte är uppskrivna på gästlistan, samt fira att snubben i fråga fyller år på måndag. det blir finfint!
Dagens låt: Have Heart - No Roses, No Skies.
Architects - Hollow Crown (2009)
Hollow Crown är namnet på den stora musikaliska nyheten som jag ägnar dagens inlägg åt. Det är också namnet på Architects nya album, som släpptes den 26 januari (dvs. i Storbritannien, släpps efter en försening den 25 februari i Sverige) på Century Media Records.
Line-up:
Sam Carter - vocals
Tim Hillier-Brook - guitar
Tom Searle - guitar
Ali Dean - bass
Dan Searle - drums
Architects är ett band från Brighton, UK, som spelar en blandning mellan hardcore och progressiv metalcore. De bildades år 2004 och släppte två år senare sitt debutalbum Nightmares - och anmärkningsvärt är att medlemmarnas medelålder då var endast 17 år.
Debutalbumet har sedan följts av ytterligare två album med titlarna Ruin (2008) och Hollow Crown (2009), där Sam Carter tagit över rollen som vokalist, efter originalmedlemmen Matt Johnson.
Och bandets nysläpp, Hollow Crown, har definitivt potential.
Det är massivt, energiskt och oberäkneligt, och hela tiden medan musiken spelar känner jag hur befriande albumet i själva verket är. Det är som att sitta instängd i ett rum, och ändå ha hela världen utsträckt framför sig.
Texterna är välskrivna och känsloladdade, och musiken som varvar mellan explosiva riff och snyggt utformade partier visar hur Architects låter när de är som allra bäst.
Den fenomenale vokalisten Sam Carter vågar sig samtidigt på fler stycken involverande cleansång än han har gjort tidigare, vilket jag anser förbättrar kontrasten mellan sång och musik, och ger en bredare variation i låtarnas skrikiga sångspår än vi fått uppleva på tidigare album, snarare än att påverka helheten på ett negativt sätt. Och han gör det bra. Riktigt, riktigt bra.
Lyssna på utvalda låtar från Hollow Crown här:
Architects - Follow The Water
Architects - Numbers Count For Nothing
Architects - We're All Alone
Architects - One Of These Days
Architects - Left With A Last Minute
Spana även in den första musikvideon från det nya albumet: Architects - Early Grave (Music video)
Födelsedag och franska.
Fick bland annat ett stativ, vilket jag har önskat mig i evigheter, så jag är sjukt nöjd. Förhoppningsvis har jag tid att dra ut och filma någon dag inom de närmaste veckorna. Och kanske resulterar det i en eller annan musikvideo eftersom jag har känt mig pepp på att göra minst en sådan ett tag nu.
Det enda som fattas inför detta är lite inspiration, men den är på väg att leta sig fram, så någonting ska jag väl kunna åstadkomma. Att hitta en lämplig låt blir i alla fall inte särskilt svårt, med tanke på att jag har cirka 10-20 stycken tänkbara förslag.
För övrigt hade vi en rolig upplevelse på tunnelbanan idag. Vi satt och drev lite smått med det franska språket och sa saker som "un baguette!", "sacre bleu!" och andra random saker till varandra. Och sen när tåget stannade upptäckte vi en kille i sätet bakom oss som pratade i telefonen... på franska.
Haha, så jävla kul! och ja, jag hoppas seriöst att han förstod allt vi sa. :D
Men, men.
Jag ska passa på att tipsa om en snubbe som gör grymt snygga musikvideor, när jag ändå är inne på det ämnet. Han heter Adam Powell, och honom borde ni kolla in om ni har några minuter över.
Här är en länk till en Architects-video som jag tycker är riktigt nice; http://www.adam-powell.com/video.php?videoid=16, och här har ni en Your Demise-video som är sevärd då stämningen är hur härlig och galen som helst; http://www.adam-powell.com/video.php?videoid=19. Och ja, sen är det bara att klicka sig vidare på hemsidan för att se andra projekt som han har gjort.
...En vacker dag ska jag bli lika bra på att göra musikvideor som honom. Seriously. Jag. ska.
Salt the Wound
SALT THE WOUND
Det här bandet består av ett gäng grymma musiker som ger allt och lite till, och de har därmed lyckats skapa något som imponerar på mig på ett sätt som få andra band har klarat av att göra, så pass snabbt, på så pass kort tid.
Jag har svårt att sätta ord på hur jag uppfattar musiken som helhet, men det som står klart är att det finns en styrka i samtliga låtar som lätt sätter igång kroppsmotoriken och som dessutom får mig att må riktigt bra, och det är så härligt intensivt att jag knappt vet var jag ska ta vägen. :]
Salt the Wound, live at Niagara Falls, NY
Se även Salt the Wound - Better Than This, som utan tvekan är en av deras bästa låtar.
Fler musiktips är på gång, bland annat ännu ett aktuellt skivsläpp, som enligt mig också är ett av 2009 års mest lovande sådana (fast Homesick av A Day To Remember, som jag skrev om i föregående inlägg, innehar dock fortfarande förstaplatsen på topplistan).
Men året har ju å andra sidan bara börjat, så vem vet vad vi har att vänta de kommande månaderna. Förhoppningvis släpps det ett flertal skivor som är värda att nämna och rekommendera, och förhoppningsvis kommer de även att slåss om en plats på årets 10-i-topplista! YEZZ!
