Homesick in 2009!
Den 2 februari släpps A Day To Remembers nya album Homesick i Europa.
Jag har redan haft turen att lyssna igenom detta, minst 10 gånger vid det här laget, och jag måste säga att det är otroligt bra. Därför har jag också förbeställt det, för ynka 69 kr, och förväntar mig alltså att det landar tryggt i brevlådan om cirka en eller två veckor.
Dess föregångare, For Those Who Have Heart, som var bandets andra fullängdare, kan uppfattas som en bättre produkt ur ett flertal aspekter, samtidigt som Homesick visar på den utveckling som skett under bandets karriär, och därmed egentligen är ett bättre album i stort. Föregångaren innehåller exempelvis större variation mellan låtarna, medan Homesick skulle kunna ses som en enda lång låt, om man bortser från den nästan obemärkliga sekunden av tystnad som skiljer spåren åt. Detta behöver dock inte uppfattas som någonting negativt, då det faktiskt förstärker intrycket av albumet som helhet.
Det nya albumet uttrycker just det som For Those Who Have Heart inte lyckades framställa; ett enda långt känsloladdat äventyr, med en röd tråd som föregångaren helt och hållet saknar, eller som i annat fall inte alls framgår lika tydligt. Och vilken denna röda tråd är kan av en icke insatt person konstateras bara genom att kasta en blick på albumets titel. Detta betyder att Homesick, trots det faktum att föregångaren erbjuder större musikalisk variation och många genialiska texter, är en briljant sammanställning som definitivt bör uppmärksammas.
Produktionen är på topp, och det känns helt enkelt ljuvligt att ha dessa rogivande men uppeggande toner i öronen. Som vanligt är det både glatt och argt på samma gång, och det är en av anledningarna till att jag tycker så mycket om det här bandet. De spinner vidare på hardcore/pop-punk-stilen, gör sin grej, och detta utan att begå några misstag.
Sångaren Jeremy McKinnons röst har bara blivit bättre med åren, både vad gäller clean-sång och growls. Den går utmärkt ihop med samtliga melodiska stycken, och lika enastående fulländar den de kraftiga breakdownpartierna som bjuds under loppet av de dryga 39 minuter som skivans totala längd utgör. Helt fantastiskt!
Slutbetyg: 9/10, så sant som det är sagt.
Det är svårt att lyckas bättre än såhär, och ADTR vet definitivt vad de sysslar med.
Här följer några utvalda spår från Homesick, klicka på någon av länkarna nedan för att lyssna:
A Day To Remember - Holdin' It Down For The Underground
A Day To Remember - The Downfall Of Us All
A Day To Remember - I'm Made Of Wax, Larry, What Are You Made Of?
A Day To Remember - My Life For Hire
A Day To Remember - Another Song About The Weekend
The Black Dahlia Murder på Kafé 44.
Spelningen i måndags var awesome!
The Black Dahlia Murder var helt sjukt bra live, faktiskt över förväntan, särskilt sångaren som lät precis lika bra som i studio. Det är inte alla som klarar det utan vidare.
De körde flera av de bästa låtarna, som "Everything Went Black", "What A Horrible Night To Have A Curse", "I'm Charming" och "Deathmask Divine", så nöjd var jag minst sagt.
Hade sedan en liten pratstund med sångaren, som för övrigt heter Trevor, och han visade sig vara grymt trevlig och skön som fan. vi poserade glatt framför mobilkameran (bilden dyker förmodligen upp här så fort jag fått den skickad över msn), och dessutom fick jag min t-shirt signerad av både honom och trummisen. autograferna kommer dock säkert att försvinna i tvätten, men jag hoppas att de inte gör det, för det vore katastrof, hahahehiho.
Nästa stora spelning äger rum om lite mer än en månad, då det är dags för A Day To Remember och For The Fallen Dreams att visa vad de går för på Sugar Factory i Amsterdam, till råga på allt. Det blir nog riktigt nice, och att dra utomlands i ett par dagar sitter ju heller aldrig fel!
The Black Dahlia Murder var helt sjukt bra live, faktiskt över förväntan, särskilt sångaren som lät precis lika bra som i studio. Det är inte alla som klarar det utan vidare.
De körde flera av de bästa låtarna, som "Everything Went Black", "What A Horrible Night To Have A Curse", "I'm Charming" och "Deathmask Divine", så nöjd var jag minst sagt.
Hade sedan en liten pratstund med sångaren, som för övrigt heter Trevor, och han visade sig vara grymt trevlig och skön som fan. vi poserade glatt framför mobilkameran (bilden dyker förmodligen upp här så fort jag fått den skickad över msn), och dessutom fick jag min t-shirt signerad av både honom och trummisen. autograferna kommer dock säkert att försvinna i tvätten, men jag hoppas att de inte gör det, för det vore katastrof, hahahehiho.
Nästa stora spelning äger rum om lite mer än en månad, då det är dags för A Day To Remember och For The Fallen Dreams att visa vad de går för på Sugar Factory i Amsterdam, till råga på allt. Det blir nog riktigt nice, och att dra utomlands i ett par dagar sitter ju heller aldrig fel!
